lördag 9 juli 2016

Ett drygt dygn i Almedalen, fast det kändes som fem

I onsdags åkte jag till Visby för att göra mitt första, men förhoppningsvis inte sista, besök i Almedalen. Hanna anlitade mig som moderator för Läkarmissionens panelsamtal med Rädda Barnen och Plan International och om man anlitar mig får man hela Hellbjörn Schedwin, så jag och Kajsa åkte dit som ett team. På bilden ser man hur Kajsa spanar ut över stan. Helvete vad snygg den är.

Så otroligt vacker. Alla gator innanför mjuren såg ut så här.

"Sluta vara så snygg, Visby!" kunde jag skrika när vi till exempel gick genom Botaniska trädgården.

Men Visby tänkte aldrig sluta, utan då visade den upp en mjuröppning med havsglimt.

Kajsa har inte godkänt att jag lägger upp den här Kay Pollack-bilden på henne, men jag tycker att den är så härlig. Se påna, hur hon tar in livet.

Kullersten och trähus ...


... rosbuskar och får.

Pyntiga hus mot strandpromenaden och av kommunen uppsatta hängmattor för leisure.

Go inkludering på kyrkan, också. Med regnbågsjesus.

Men det var ju inte sevärdheterna som förde mig till Visby, utan panelsamtalet med de här smarta personerna: Emma Bergflo på Plan, Hanna Rosell på Läkarmissionen och Saman Saidi på Rädda Barnen. Samtalet handlade om hur organisationer kan skapa engagemang i sociala medier och få det engagemanget till konverteringar. Eller hur den empati som uppstår när människor blir utsatta för så kallat katastrofcontent kan omvandlas till givare. Så himla spännande ämne! Jag och Kajsa för-intervjuade en empatiforskare och jag lärde mig massa nytt om hur empati fungerar. Skulle kunna tjöta om det en hel kväll. 

Men nu var det inte jag som skulle tjöta, utan min uppgift var att hålla samman alltihop, hålla tiden och ställa initierade frågor. Jag var så himla nervös. Här står jag i samspråk med teknikerna innan. Väldigt darrig. Har nog lite scenskräck och är ganska ovan vid att prata inför folk. Särskilt med mikrofon. 

Vi var i Sidas tält och det var nästan fullsatt, trots den arla tiden klockan 10. (Folk festar rätt bra i Almis om en säger.)

I alla fall så gick det vägen. Det gick till och med bra. Folk antecknade och kom med frågor. Så jääävla skönt efteråt, när det var över och den stora uppgiften var till ända. Här står vi i Sidas photo booth och poserar med några av FN:s 17 globala mål. 

Vi hann också kolla in andra organisationers och företags montrar (i bild: en knasig igloo), lyssna på Jimmie (SD hade sin dag när vi var där, helvete vad illa till mods jag blir över att se deras logga på folk, den där jävla blomman är ett hakkors i mina ögon), Gudrun (bäst), Ebba Busch Thor (fast vi drog när hon började prata om "den värderingskris som råder i vårt land") och min gamla klassis Carina Bergfeldt som är ny USA-korre för SVT. Och så gick vi på mingel som min gamla arbetsgivare Spoon höll och det var supertrevligt och vi fick berätta om oss och jag tror att de flesta vi pratade med tyckte att vi var ett par ganska intressanta gamänger. Och så hade vi möte med en gender equality expert som sa att hon var lite pirrig för att träffa oss, men hallå, det är ju vi som ska vara pirriga. Gender equality expert på en myndighet, liksom. Så coolt. Berättar väldigt gärna mer om det om det leder till något. Hoppas. 

Almedalen är ett tokigt demokratiskt spektakel och det var jättekul att vara där. Nästa år vill jag vara där längre och bo på något gulligt ställe en bit utanför och ha med mig familjen.

Nu ska jag kolla ikapp internet och läsa in mig på vad som hänt i USA (hjälp, vad är det som händer?!). Jag har flängt så mycket senaste veckorna att jag missat nästan allt känns det som.  

3 kommentarer:

  1. Nu blir det väl tjatigt om jag lovprisar er igen men så skönt att få jobba med personer som tar sig an ett uppdrag på detta sätt. Jag är också oerhört tacksam för bildvalet här. Imponerande fotoskills Kajsa!

    SvaraRadera
  2. Du är så snäll! Jag bara myser när du lovprisar. Blir inte tjatigt alls.

    SvaraRadera
  3. Vad grymma ni är!! Go er byrå! :)

    SvaraRadera