måndag 16 oktober 2017

Lite mindre av Ben

Tack för alla kommentarer på förra inlägget. Ben och Nils tuffade iväg 6:45 i morse och jag höll andan till dess att han sövdes några timmar senare. Det gick, citat: "inte särskilt bra" med sövningen. Vi har att göra med en individ som får panik av veck på strumpbyxan och nu skulle han ha nål i handen och få lugnande medel i form av näsdroppar. Men det gick, till slut. Och operationen gick bra och tydligen var polypen (-erna?) värre än mandlarna och nu är det nedhyvlat både här och där. Så hemskt att få bilder på Ben med näsblod på uppvaket, men så skönt att det är över. Han var hemma vid 15-tiden och satt som en varm liten ledsen stövel i knät på mig mycket länge. 

Nu tycker läkaren att Ben ska ta jättemycket medicin i minst en vecka. Det tycker inte Ben. Det var helt omöjligt  (jag lovar, nu tänker någon att "så svårt kan det inte vara", men det gick verkligen inte)  att få honom att svälja de antiinflammatoriska samt smärtstillande medlen (trots massor av Nutella), så vi höll fast honom och lyckades med ett par stolpiller i stället. Det kändes som ett övergrepp. Fy fan, vet inte om jag pallar att göra om det. Och då "borde" vi egentligen ge honom mycket mer medicin redan nu för att komma upp i de dosnivåerna som läkaren rekommenderade. Sitter och väntar i telefonkö med 1177 för att fråga vad vi ska göra. 

Hur som helst. Jag vill utse Nils till dagens hjälte som hängde med till sjukhuset och höll fast Ben så att han kunde få vård. Det måste ha varit hemskt. Han (alltså Nils) verkar helt knäckt nu och svarar knappt på tilltal. Ska komma på någon fin överraskning till honom. 

21 kommentarer:

  1. Fy det är så jobbigt. Trots att det känns som ett övergrepp så vill jag bara kommentera att det ju inte är det. Du vet dét kanske men ändå vill jag bara skriva det. Smärtan och den ev inflammationen kan bli svåra för honom, så det är ett gott syfte. Övergrepp har inte ett gott syfte (och den som utför sådana har kanske heller inte dåligt samvete). Så även om det KÄNNS så så tvingar du Ben för att han inte ska bli inflammerad och få ont. Kanske kan ni tänka att det inte heller vore så snällt att utsätta honom för?

    SvaraRadera
  2. Fina fina ni. Nu är det värsta gjort med den här grejen. Heja er för att ni kämpar! Och det där med att hålla fast sitt barn för att hen ska må bättre, vad hemskt det är? Grät i en timme efter att ha hållit Eva när läkare skulle sy hennes panna och hon panikslogs. 😞😞😞. Stor kram!

    SvaraRadera
  3. Kan det vara så att en del barn känner av förälderns oro mycket starkare än andra?(OBS! Retorisk fråga). Alltså när föräldrarna mår dåligt och tycker att det är skitjobbigt att göra vissa nödvändiga procedurer så "smittar" man sitt barn. Det bästa för barnet (även om det är svårt för föräldern)är att vara supersaklig och bara göra det. Då underlättar man för sitt barn i långa loppet och så småningom kanske barnet uppfattar föräldern som den som vet vad som behöver göras och att man kan lita på att den vuxne fixar situationen.
    Märta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så fint med lite skammande så här i en jobbig stund! Nä fy fan, ärligt talat. Vad arg jag blev på ditt oschyssta sätt!

      Radera
    2. Men det var inget "skammande", det var ett äkta råd. Skam känner man väl om man gör fel med vilja och sårar någon? Så tänker jag verkligen inte i det här fallet.
      Märta

      Radera
    3. Jag läste din kommmentar som att om Maria och Nils bara varit lite duktigare som föräldrar hade situationen inte varit jobbig för Ben.

      Radera
  4. Fy vad jobbigt. Stackars er alla. Blir rörd och påmind. Var flera vändor på akuten med ettåring i vintras och fick hålla fast om och om igen. För mediciner, lungröntgen m.m. Det var vidrigt. Så känner med er och hejar!

    SvaraRadera
  5. Jag förstår, har varit i liknande situationer med mitt barn och det är så himla jobbigt. När det verkligen inte går. Hoppas ni får något bra råd från 1177 eller vad ni ska prioritera. Heja er! Och Ben!

    SvaraRadera
  6. Skönt att operationen hade gått bra - men usch vad jobbigt!! Stor kram!

    SvaraRadera
  7. Vilken hjälte Ben är! Och Nils också förstås! Modigt av er! Hoppas han snart mår bättre. Kan de inte ge honom medicin via dropp och låta honom vara inlagd annars? Tråkigt iofs men om det verkligen är nödvändigt?? Vet inte.. Kan inte sånt här... bara tänkte fritt...

    SvaraRadera
  8. Förstår precis! Kämpade i somras i fyra dagar med en 4-åring som var tvungen att ta penicillin. I början ville hon helt enkelt inte men sen när hon väl ville (för att få följa med brorsan och spela bowling) visade det sig att hon faktiskt inte kunde svälja tabletterna (och kräktes av flytande). Efter fyra dagars kämpande upptäckte vi att tablettöverdrag plus att svälja med yoghurt istället med vatten funkade fint och sen var det inga problem, hon tyckte det var roligt att ta medicinen. Men fy f*n rent ut sagt vilken pärs det var, jag kände mig som en urtiden trasa en vecka efter alla duster.

    SvaraRadera
  9. Vad skönt att det gick bra, under omständigheterna. Det är jättejobbigt att ge medicin till motsträviga barn. Du har säkert hört/läst alla tips som finns och vet bäst vad som funkar/inte funkar för Ben så jag vill bara skicka mina djupaste sympatier och håller tummarna för att det löser sig på något sätt.

    SvaraRadera
  10. Jag blir helt superberörd av vad du skriver. Så bra ni är och så fint ni tar hand om varandra.

    Heja, heja, HEJA er! Hoppas veckan med smärtstillande går snabbt och att det märks effekt av operationen på Ben.

    Kram.
    /Lisa

    SvaraRadera
  11. Min ena fick nästan inget smärtstillande, och med fick menade jag då givetvis gick inte... Och vi kom fram till att brottas med ett nyopererat barn=ej okej. (hon hade också enorma polyper, dom sa att man brukar skapa/hyvla en gång, dom fick göra 3-4) Men hon hade faktiskt inte ont! Kanske smyga in en sup här han sover? Är han sådan så att han förstår att det onda (OM han har ont) kan försvinna med hjälp av medicinen? Muta med pengar? :-D

    Heja er, heja er båda! Och lilla Ben.. Hoppas att ni fick ett bra svar av 1177 (och bra hjälp). Åh, tänk om någon vecka, så har ni detta i backspegeln i stället, fatta vad skönt. Och snart är ni där. Kämpa!
    Malin

    SvaraRadera
  12. Heja! Skönt att operationen är över, sjukt jobbigt att behöva hålla fast osv, det är hemskt, jag vet! Försök att tänka på att han verkligen verkligen behöver slippa få ont efter operation, att det blir bäst i längre loppet att han blir fasthållen för en bra sak liksom. Men åh, jobbigt! Vad sa 1177? Kram till er!

    SvaraRadera
  13. Relaterar. Känner inte er men kännner verkligen med er. Ytlig iakttagelse mitt i det hemska men fan vad bra du är på att sätta ord på sånt här! Önskar Ben med föräldrar en smärtfri och snabb konvalescens.

    SvaraRadera
  14. Kom just på att dottern accepterade smärtstillande som smälter i munnen "som godis"- kanske alvedon? Kanske går att sälja in som godis?

    SvaraRadera
  15. Åh lille Ben. Men jag, som följt era jobbiga nätter under flera år, är väldigt lättad att höra att det blev av och att det är gjort. Och gällande medicinerna: både antiinflammatoriskt och smärtstillande är mot smärta och har han inte ont behöver han dem ej. Hoppas och håller tummarna att ni inte behöver ge honom mer.

    SvaraRadera
  16. Lille Ben alltså. Och heja heja heja er, fy farao så jobbigt det är när en måste tvinga dem till något de inte vill. Och att behöva se dem sövas osv. Vad skönt att det värsta är gjort nu, håller SÅ mkt tummarna för att allt blir lite lättare för Ben framöver tack vare detta. Stor kram!

    SvaraRadera
  17. Hoppas ni mår ok nu några dagar efter? Att tvinga i sitt barn medicin är hemskthemskthemskt.

    SvaraRadera
  18. Heja er alla vilka hjältar ni är! Gael har också gjort den där operationen och han pratar mycket mindre nasalt, sover bättre och måste snytas mindre ofta. Win-win-win.
    Kanske för sen på bollen men har har inte ont behövs inte medicinen <3 Hoppas allt har gått bra!

    SvaraRadera