tisdag 28 november 2017

Ben Ben Ben

I dag fick jakten på den försvunna testikeln (en barnläkare gjorde oss uppmärksamma för ett tag sedan att det verkade saknas en) sin upplösning när en läkare på Östra undersökte Ben och hittade två kulor. Lite mindre och mjukare än "normalt", men två. Puh, en sak mindre att oroa sig för. Inte som att världen skulle må sämre av färre testiklar, men att en testikel vandrar iväg kan innebära risk för olika sjukdomar och åkommor.

När Ben klädde på sig kommenterade läkaren valet av trosor, klänning och strumpbyxor och sa att det inte har något att göra med eventuell testikelförlust. Jag tolkade det som att han trodde att vi misstänkte att trosorna skavde så mycket att det kunde påverka bollarna, men när jag började prata om att vi försöker välja trosor med utrymme för pungen så styrde läkaren in samtalet på hormoner och könsidentitet och storlek på kulor och att det inte behöver hänga ihop. Att testiklarna hos en tvååring är lika stora som hos en nioåring och att det först är i puberteten de börjar växa och hormoner börjar påverka ens identitet.

Jag har verkligen aldrig kopplat ihop Bens eventuella avsaknad av testikel med det faktum att Ben väljer typiskt tjejkodade kläder och säger att hon är en flicka, så jag visste inte vad jag skulle säga riktigt. Sa bara att jag känner till att hormonerna ger en skjuts åt det ena eller andra (eller tredje?) hållet i puberteten och att jag är vän med en person som jobbar som psykolog på en transmottagning. Då undrade läkaren vad min vän gett mig för råd angående Ben och jag blev återigen lite ställd. Jag har inte fått några råd och inte heller direkt bett om några, men jag ljög och sa till läkaren att jag bara fått rådet att helt enkelt låta Ben fortsätta välja sina attribut. (Som om vi behövde få råd om det.)

Nu låter det som att jag försöker framställa mig som världens mest öppensinnade och härligt politiskt korrekta människa, men jag fattar inte varför vi ska problematisera Ben. Obs jag vet att självmordsstatistiken är extremt mycket högre hos transpersoner och jag är inte blind för den diskriminering och det förtryck som pågår. Jag inser att Ben kan komma att möta en massa mobbing och utsatthet i skolan eller var som helst egentligen. Men jag tänker inte berätta för Ben att det Ben är, är eljest. Jag vill hellre att Ben så länge som möjligt ska få fortsätta söka och leva ut sin identitet och förstå att hon är värdefull och bra precis som hon är. Jag vill att vi som är Bens närmaste bara ska bygga en riktigt grundmurad självkänsla och en absolut vetskap av att hon är älskad, så att hon är så rustad som möjligt när dagen kommer då ... rustningen behövs.

Åh. Lille Ben.

Förra veckan skickade jag för övrigt ett mejl till alla föräldrar på föräldrakooperativet och berättade om Bens pronomen och gav tips på vad de kunde svara om deras barn frågade hemma (det var barn som hade undrat, så jag fick frågan, från en förälder, om jag kanske kunde informera så att alla visste hur läget var. Obs att frågan ställdes på ett jättebra sätt. Jag känner att jag borde ha mejlat tidigare, för det är ju toppen att folk som rör sig på förskolan vet hur Ben föredrar att bli tilltalad till exempel). I alla fall så fick jag så himla fina svar på mejlet. Massor av föräldrar som tackade och sa att det är ju så självklart allting och att flera barn hemma redan hade rättat dem när de pratade om Ben. Anekdotisk bevisföring, men det känns som ett tecken på att det blir bättre.

torsdag 9 november 2017

Massa svar

För tillfället häver jag ur mig så mycket på jobbet att jag är som tom på kvällarna. Orkar inte tycka något om någonting. Vill bara titta på Bonde söker fru, spela dataspel och dricka vin. Då blir det inte så möe blogg, tyvärr, men vilken jävla ynnest det är att få stå och prata om vad man tycker är fel och så lyssnar folk. Det slår mig hela tiden och jag vill inte att det ska sluta slå mig. Att folk lyssnar på mig, herregud. Komma till olika byråer och scener och stå och prata om normer, inkontinens och #metoo.  Jag vänjer mig inte. Men jag blir bättre på att genomföra. Det är så jävla roligt. 

I alla fall, här kommer en lista snodd från Peppe. Läs förresten hennes blogg och lyssna på hennes poddar. Magnus och Peppes podcast är min favortipod och de har börjat köra två avsnitt i veckan, hurra. 

Humör i dag? 

Mycket bra. Ligger rätt i PMS-cykeln (månadens ljuvligaste vecka) och har gjort jobbsaker i veckan som fått mig att känna "åh, fan, det här är inte skit i byx".

Vilken svordom använder du mest?


Skit, fan, fitt, nä kuk, HELVETE.

Äger du en podd? 

Nä, men jag och Kajsa och Elin ska starta en. Kul det ska bli.

Vilken tid är din väckarklockan ställd på? 

Oftast 6.

Hur många resväskor äger du? 

Två. En stor och röd och sladdrig och en lite mindre som jag har "alla minnen" i. Gamla kalendrar, brev, anteckningsböcker, kvitton, foton osv. Tänker att jag ska sortera och "göra något av" det där en dag. Hahaha.

Vad gör du exakt just nu?

Svarade "taaack" till Kajsa på whatsapp för att hon skickade den här bilden till mig:

Ville illustrera inlägget med en bild på mig när jag jobbar.

Kajsa skickade även den här, där jag också jobbar (filminspelning med  Stina som är gruppledare för Feministiskt initiativ i Göteborg). Här är jag inte beredd på fototillfället:


Du är ledig. Umgås du helst med en barnfamilj eller en vän?

Allra helst umgås jag med mig själv helt ensam. Mmm, ensam. Men annars behöver det väl inte vara någon motsättning mellan barnfamilj och vän?

När var senast någon stötte på dig? 

Jaa ni... Jag vet inte. Var det den helt okända mannen som spontant kramade mig utanför Nordstan när jag stod och tittade i min telefon? Han som sedan ville följa med mig? Ska det kännas obehagligt att bli stött på? Jag vet inte. Vad är att stöta på? Att någon blir stött? Eller lite kantstött? Blir kantstött ganska ofta, men jag vet inte om det räknas.

Dagens planer?

Klockan är kvart i nio på kvällen så from here to eternity är det bara glo på grejer som sker på datta som gäller. Ska jag ge mig på Stranger things? Kanske fortsätta med Bonde? Eller kolla ikapp på late night showerna för att få de senaste Trumpskämten till livs? Time will tell! Det är i alla fall gott att leva den här tiden på kvällen, det är det.

Helgens planer? 

I morgon hämtar jag tidigt och hoppar på ett tåg till Värmland för att hälsa på mina föräldrar tillsammans med Ben och Bo. Och (kanske mest) för att Nils ska få en ensamhelg i huset. Det var länge sedan han fick det. I Kristinehamn (eller Grenviken om vi ska vara exakta) kommer jag att vara utomhus mycket, tror jag, och så kommer jag att sticka in till zity för att träffa Petra och babbla. Mmm, det längtar jag efter.

Vad åt du till middag senast? 

Jag kom hem sent i dag, pga livsviktig ölstund med Kajsa efter jobbet. Det stod kalla snabbmakaroner och köttbullar på spisen när jag kom hem och de glufsade jag i mig på stående fot.

Tror du att folk pratar bakom ryggen på dig?

Det förutsätter jag, så PK som jag är.

Är du blyg inför det motsatta könet? 

Jag är ganska blyg och/eller ängslig inför människor överlag. Dock generellt lugnare och mindre parerande med kvinnor än med män, om jag ska vara lite binär.

Veckans fundering? 

Skolrelaterat. Det förekommer våld och trakasserier på Bossas skola, i hennes klass, och Bo är utsatt. Hon är inte den enda som är det och jag vet att skolan gör insatser. Men häromdagen kom hon hem och hade blåmärken efter att en person sparkat henne i sidan av torson och ingen lärare eller fritidspedagog kontaktade mig eller Nils. Jag funderar på hur vi ska prata med skolan och vad vi som föräldrar kan göra för att förbättra situationen och så funderar jag på var gränsen egentligen går för att de ska ringa och meddela att "något har hänt". Tycker att spark mot kropp har passerat gränsen. Funderar också på hur vi ska prata med Bo om det. Man ska såklart vara extra snäll mot den som gör dumma saker (som Bamse säger) och barn är inte dumma, de kan dock göra dumma saker för att de har det jobbigt och blablabla. Det säger vi. Men samtidigt vill jag inte kräva av mitt barn att hon ska vara inkluderande mot en person som sparkar henne. Fan svårt det är.

Vad gjorde du för ett år sedan? 

Kollar i bloggarkivet och inser att jag vaknade till nyheten av att Trump vunnit valet. På kvällen försökte jag få barnen att äta genom att spexa med morötterna.

Jävlar vad sjukt det var att kolla mobilen den där morgonen för exakt ett år sedan. Magen gör en loop.

Pratar du något annat språk?

Jag är obehindrad engelskapratare. Tack mitt förra jobb som tvingande mig att prata engelska varje dag. Kan till och med vara rolig på mitt andraspråk. Mitt tredjespråk är väl franska (fem års studier + en kortis på uni) och på det språket kan jag knappt säga hur jag mår.

Diskar du din egen disk? 

Jag diskar allas disk. Diskar din disk om du vill.

Tycker du att killen borde bjuda på första dejten? 

Alltsååååååååååå. Nej. Det är väl ingen som tycker det längre, va? Fastokejjagmenaregentligen om man ser till lönediskrepansen borde väl gruppen "män" betala mer överlag eftersom det finns en strukturell diskriminering på arbetsmarknaden vad gäller löner (bland annat), men ändå: nej, bara nej. Kan vi sluta säga att olika göromål tillfalla olika könsmässigt kodade personer, tack och amen?

Vad har du med dig in på bion? 

Senaste gångerna har jag haft barn med mig. Nu är jag sugen på att gå på bio utan barn och då vill jag ha med mig en stor cola light och en liten smörpopcorn och en marabou mjölkchokladrulle och en påse Haribo sura nappar. Åh, vad ska jag se för film? Blir helt sugen.

När sov du senast på golvet? 

Jag minns inte... Men senaste 4,5 åren har jag sovit hur som helst. En gång, på mitt förra jobb, somnade jag på det lilla kvadratiska golvutrymmet under mitt skrivbord. Det var under tvåårsperioden när Ben skrek av öronsmärta alla nätter. Ledsen smiley över det.

Hur många timmar måste du sova för att kunna fungera?

0. I alla fall en natt. Det funkar utan sömn en natt. Två är svårt.

Är du petig när det kommer till stavning och grammatik? 

Yes box. Men jag håller det ofta inom mig, faktiskt. Blir bättre och bättre på det där.

Vad var det senaste du åt?

Det var de där snabbmakaronerna...

Skulle du någonsin hoppa fallskärm?

Nä, tror inte att jag vågar det faktiskt.

Tycker du om att krama folk? 

Define people.

Vad är du allergisk mot?

Oj, vad lång den här listan är. Läser någon ens längre? Pollen och stenfrukt.

Har du några tvångstankar?

Som barn hade jag svinmånga. Bland annat att jag var tvungen att be till en jesusbild för alla som jag ville väl, för annars skulle de dö. Och en om att jag absolut inte fick ljuga, vilket fick mig att lägga till ett tyst "tror jag" efter allt jag sa, vilket blev ett mummel som uppfattades som ett tic. Eller heter det tics? I alla fall. Jag har en fallenhet för tvångstankar. I dag har jag inte så många, eller jag lyckas ofta stävja dem, men jag har mycket ångest och är hypokondrisk, vilket jag tänker är lite samma. 

lördag 4 november 2017

Dagen i bilder

Förra veckan var den mest arbetsintensiva sedan firman bildades. Tror jag. Sov i alla fall nästan 12 timmar natten till i dag och vaknade som en ny person. Har aldrig varit så glad över helg. Startade med pannkaksfrukost, vilket blev Bens pannkakslunch, medan Bo var på tennis med Nils. Ben fick kolla padda så att jag fick läsa DN.

När familjen var hel igen tog vi spårvagnen till Lilla Bommen och köpte lördagsgodis på 4 Gott. Sedan ny spårvagn till ...

... Gamlestan och livets första bowling. För Ben och Bo.

Det känns viktigt att redovisa vem som vann.

Bo älskar inte att inte vinna.

Men det gick över fort. Ny spårvagn ...

Till ett riktigt gott kvartershak i Lunden för pannkakor.

Sedan gick vi till Östra kyrkogården. Jag tände ett ljus för min moster Anna-Britta.

Och barnen tände ljus för "alla djur de träffat". Det var bland annat Karo och Svea och "en död humla på skolgården".

Hemma rundade vi av på vanligt vis, med macka, Netflix och dagboksskrivande. Undrar vad hon skriver i sin dagbok?