tisdag 9 januari 2018

Tjejerna

Förutom att "rulla tillbaka bollen och göra killräckligt" så tänker jag att 2018 ska bli året då jag inte fattar beslut eller känner saker baserat på vad jag tror att andra tänker, utan endast kring vad jag vet.  Som exempelvis när en kund eller samarbetspartner inte svarar på ett mejl eller låter kort i tonen i ett samtal. Då är det lätt att jag svävar iväg och letar orsak och verkan och tänker att den personen kanske inte vill jobba mer med mig/oss och att det säkert beror på att jag var besvärlig när jag ställde de där frågorna vi behövde få svar på eller när vi förklarade vilka förutsättningar som gällde, eller eller... Så kan jag hålla på mycket, mycket länge och bli väldigt knutig i magen av oro.

Men det är ju rätt onödigt att lägga hjärna på det, när hjärnan redan är så full av saker som det är. Tänker jag. Så då kom jag på det supersmarta nyårslöftet att sluta med det.

MEEEN, det har dock redan visat sig vara snart omöjligt. Eller i alla fall något som i princip innebär att byta personlighet och det kan jag visst inte göra bara på vilja.

Som att gå till förskolan och lämna barn i dag, för första gången på flera veckor. Gud vad jag gruvade mig för hur förskolechefen skulle vara mot mig.

Så här: kort efter nyår fick jag och en annan mamma i kooperativet mejl av förskolechefen. Det var adresserat till "tjejerna" och handlade om att vi förväntades infinna oss för att vikariera som pedagoger varsin dag nu i januari.

Jag skickade ett svar där jag frågade om förskolechefen kunde göra mig en tjänst och skicka mejlet också till Nils och den andra pappan. Jag sa att jag såklart skulle kunna ta det med Nils själv, men att det vore bra om mejlet kom från henne och att det handlade om att förutsätta att det är lika mycket mammans som pappans jobb att rycka ut när det handlar om barnsaker.

Jag uttryckte detta så vänligt jag bara kunde och ursäktade mig flera gånger och skrev att jag hoppades att jag inte var för besvärlig nu och yadayada och jag fick ett svar som kortfattat sa typ "förlåt att jag inte inkluderade din man, jag skickar till honom nu", men ÄNDÅ var jag nervös för att träffa förskolechefen i dag. I mitt huvud hade ett helt narrativ redan skapats och där tyckte förskolechefen att jag var ett jävla as.

Enter lämning: förskolechefen möter oss och är precis så go som hon alltid är och Ben kvastar efter henne in i frukosten och mitt mejl nämns inte och ingenting är konstigt.

Onödigt att jag oroade mig, va? Men det är ju lätt att säga till mig hjärna i efterhand.

Någon som har tips på hur man övar sig i att inte oroa sig och älta kring sådant man inte har koll på?

8 kommentarer:

  1. Men alltså, nu vet du ju det redan men SJUKT rimlig grej att invända emot. Det är ju helt självklart att de ska maila alla föräldrar, inte bara de kvinnliga. Tycker det var skitbra att du sa till och kan tänka mig att det enda som hänt är att förskolechefen tänkte "oj, det var ju väldigt pinsamt att jag gjorde denna miss". Knappast att du var dum.

    Men then again, ja gud vad en kan älta saker i onödan ibland (ofta). Så dumt. Såklart svårt att ändra på men tänker att övning ger lite färdighet här också. I vissa fall kan en ju ringa upp någon och kolla läget och säga som det är: "blev osäker på detta och detta och ville bara stämma av att allt kändes okej?". För sin egen skull alltså. Ofta går det ju inte och då måste en kanske öva på att släppa det och tänka just på alla tillfällen det visat sig senare att en person inte var det minsta sur.

    Jag har haft mkt kontakt i två års tid med en person som inte KAN skriva mer än typ "ok" i mail, det har gett upphov till MÅÅÅNGA funderingar kring om hen varit sur på mig och mina kollegor, i så fall varför och vad det kommer få för konsekvenser. Med tiden insåg jag att hen bara är sån här i skrift, inte alls samma när vi sågs irl då hen istället ofta var solig och mycket positiv, och försökte alltså översätta alla "mail-ok" till "Visst, det blir bra!" eller vad en annan person kanske hade skrivit. Försökte inse att det är vad det faktiskt betyder för just den här människan.

    Oj urlång kommentar, blev så engagerad..haha. Känner igen mig i att ält är något som hade varit gött att slippa. Tycker att jag blivit en aaaning bättre på detta över tid, så finns kanske förbättringspotential ändå. Att bestämma sig för att inte lägga energi på det är iaf ett steg i rätt riktning.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej, jag är Theresa Williams Efter att ha varit i relation till Anderson i åratal, bröt han upp med mig, gjorde jag allt för att få tillbaka honom, men allt var förgäves, jag ville ha honom tillbaka så mycket på grund av den kärlek jag har för honom, Jag bad honom med allt, jag gjorde löften men han vägrade. Jag förklarade mitt problem för min vän och hon föreslog att jag hellre skulle kontakta en stavningskrock som kunde hjälpa mig att ställa en stavning för att få tillbaka honom men jag är den typen som aldrig trodde att jag hade stavat, jag hade inget annat val än att prova det, jag mailade stavningskanalen och han sa till mig att det inte var något problem att allt kommer att vara bra innan tre dagar, att min ex kommer tillbaka till mig innan tre dagar, han kastade stavningen och förvånansvärt den andra dagen, det var runt 4 pm. Min ex ringde mig, jag blev så förvånad att jag svarade samtalet och allt han sa var att han var så ledsen för allt som hände att han ville att jag skulle återvända till honom, att han älskar mig så mycket. Jag var så glad och gick till honom som var hur vi började leva tillsammans lyckligt igen. Sedan dess har jag lovat att någon jag vet som har ett förhållande problem, skulle jag vara till hjälp för en sådan person genom att referera honom eller henne till den enda verkliga och kraftfulla stavningskastern som hjälpt mig med mitt eget problem. email: {drogunduspellcaster@gmail.com} du kan maila honom om du behöver hjälp i ditt förhållande eller något annat fall.

      1) kärleksspell
      2) Lost Love Spells
      3) Skilsmässa Spells
      4) Äktenskapsstavar
      5) bindande stavning
      6) Breakup Spells
      7) Förvisa en tidigare älskare
      8.) Du vill bli befordrad på ditt kontor / Lotteri stavning
      9) vill tillfredsställa din älskare
      Kontakta den här stora mannen om du har något problem för en bestående lösning
      genom {drogunduspellcaster@gmail.com}

      Radera
  2. Den här boken som ser ut som dassigt läromedel är RIKTIGT bra och nyttig. Jag läser i den då och då.
    https://www.adlibris.com/se/e-bok/sluta-alta-och-grubbla-lattare-gjort-med-kognitiv-beteendeterapi-9789163945380?gclid=Cj0KCQiA7dHSBRDEARIsAJhAHwhOJqZ6U5YGJPcgieS06H4p5OFyKcU6jHnWbr5BosxVeymOoYRBMocaAkb6EALw_wcB

    SvaraRadera
  3. Teorin är att man genom att liksom trösta sig själv bara göder orostankarna ännu mer. Man tröstar sig själv tillfälligt. Typ "äsch det är klart att hon inte blev sur för det, det är ju orimligt" och så känns det bra ett tag. Men genom att göra så bekräftar man bara att man behövde älta, typ. Kort sagt. Det är jättespännande läsning!

    SvaraRadera
  4. Jag har två tips som funkat väldigt bra för mig.

    1. Alarm
    När jag var yngre (och nu) hade jag oändliga reservoarer av ält i mig. Tills en dag en älskad vän sa: ”Nu får det vara nog, jag orkar inte lyssna på dig mer” och sen gav hon mig tidsangivelser för hur länge jag fick älta. Mellan 5-15 min beroende på hur allvarligt det var. Sen fick det vara nog och vi pratade om något annat. Detta började jag sedan göra med mig själv. Om jag kände att jag kom in i en loop så fick jag först 15 min att älta, sen var jag tvungen att distrahera mig så länge jag kunde. Nästs gång loopen startade gick jag 10 min, tredje gången 5 min. För mig har det lärt mig att begränsa mig och framför allt att omfokusera och jag är sjukt tacksam för det.

    2. Jag reflekterar tänker på varför jag har den här egenskapen och när den är en styrka för mig, till exempel ser jag ältandet som ett resultat av att jag abstraherar och analyserar mycket av min omgivning. I mitt arbete och i mina relationer gör det mig observant och väldigt närvarande. När det paras med en osäkerhet så gör det mig ängslig och jag ältar. Sen tänker jag: vilken tur att jag har den här förmågan och ska jag ta och fira det faktumet med att ge den lite bra föda att jobba med och inte mina demoner. Det funkar också för mig.

    SvaraRadera
  5. Hej! Den här kommentaren hänger inte specifikt ihop med inlägget utan är mer en generell grej kopplad till din blogg och ditt yrke.

    Jag läste i Språktidningens blogg om årets ord i Nederländerna och fastnade för det som kom på tredje plats: rennboogtaal -"regnbågsspråk", dvs könsneutralt språk. Jag tyckte det var så fint och tänkte genast på din blogg som jag besöker regelbundet men aldrig hittills har kommenterat i.

    Känns inte regnbågsspråk även som något man skulle kunna bygga väldigt kreativa kampanjer utifrån (tänker främst på er byrå här)?

    Nåväl. Tack för en bra och tänkvärd blogg!

    Med vänlig hälsning,
    Marie

    SvaraRadera
  6. Åh det eviga älteriet! Igenkänning! Och känns det inte (tyvärr) också typiskt kvinnligt? Alltså som i att kvinnor än en gång uppfostras i att ta ansvar för allas känslor hit och dit och att all stämning överallt är bra? Jag tänker att det också kan vara en feministisk handling i att faktiskt skita i att ta ansvaret för "bra stämning" i situationer där det inte är hela världen om det blir dålig stämning.

    Lättare sagt än gjort, såklart.

    Men mycket bra tips från L.S. Ska försöka applicera på mig själv!

    SvaraRadera
  7. Jag heter LISA och är från USA, jag vill använda denna möjlighet att tacka min stora Agadaga som verkligen gjorde mitt liv till en trevlig dag idag. Den här stora mannen Dr Agadaga förde min älskvärda man tillbaka till mig, jag hade två underbara barn från min man, för ungefär fyra år sedan har jag och min man varit i ett strid eller det andra tills han äntligen lämnade mig för en ung dam. Jag kände att mitt liv var slut och mina barn trodde att de aldrig skulle se sin pappa igen. Jag försökte vara stark bara för barnen men jag kunde inte kontrollera de smärtor som plågar mitt hjärta, mitt hjärta var fyllt av sorger och smärtor eftersom jag var verkligen kär i min man. Varje dag och natt tänker jag på honom och vill alltid att han skulle komma tillbaka till mig, tills jag en dag träffade en bra kompis som också var i en situation som jag men hennes problem var hennes förälskare som hon hade en oönskade graviditet för och han vägrade ta ansvar och dumpade henne. hon berättade för mig att mina var ett litet fall och att jag inte skulle oroa mig alls, så jag frågade henne vad som var lösningen på mitt problem och hon gav mig den här stora manens e-postadress. Jag tvivlade på om den här mannen var lösningen, jag kontaktade den här stora mannen och han berättade för mig vad jag skulle göra och jag gjorde dem alla, han berättade för mig att vänta på bara 72 timmar och att min man kommer att krypa på knäna bara för förlåtelse så gjorde jag troget vad den här stora mannen bad mig göra och säkert efter 72 timmar var han tillbaka till mig igen kontakta Dr Agadaga för hjälp idag på agadagaspiritualhome@gmail.com

    SvaraRadera