måndag 19 februari 2018

I dag ramlade Ben i detta i sina tights och då är det ju lätt att vara efterklok, eller nä det var visst svårt

Bilden är från Bossas skolgård, men den är talande för hela staden. Göteborg är täckt av ... Göteborgssås. En slafsig, klafsig och kall sörja full av grus. Som inom ett par dagar kommer att anta den välkända fasta formen Göteborgstundran, då det ska bli tio minus senare i veckan. 

Och än en gång dristar jag mig till att fråga: hur gör andra föräldrar? För oss ställer det här vädret till det helt otroligt för logistiken. Att inte kunna cykla och lämna barnen gör att vi behöver mycket mer tid på morgonen och vid hämtning och det blir djävulskt dyrt. Att ta bilen till jobbet är inte att tänka på (250 kronor i parkeringsavgift + två tullavgifter) (obs: är för en bilfri innerstad och allt som hjälper det på vägen så egentligen är det inget alternativ alls) och att åka spårvagn kostar 56 kronor per dag gånger två för mig och Nils. Vilket blir 560 kronor på en arbetsvecka och över 2 000 i månaden och det är om vi inte behöver åka även under dagen för att ta oss till möten osv. 

Plus att behöva få barnen att ställa upp på snöslaskpromenad eller ens att få på Ben en overall så att det är fysiskt genomförbart är ... 

Jaja, this too shall pass! Snart är det vår och i ett annat liv kanske vi bosätter oss granne med förskola och skola och har så mycket pengar att kollektivtrafiken blir en fjärt i hushållsekonomin. 

Nu ska jag spela two dots och noja över att jag ska bli intervjuad i en av Ina Lundströms podcasts i morgon. Hon är ju min pod-idol. Är lika delar full av glädje över att ha blivit tillfrågad som ångest över att jag kommer att bli låst och inte få ur mig något vettigt. Eller nä, mest ångest. Klart mest ångest. Men det kommer väl att kännas bra efteråt? 

söndag 18 februari 2018

Och nästa vecka är det officiellt vår

Vilken vecka. Förra söndagen gjorde jag "Karlstad över dagen" och tågade upp med barnen för att lämna dem på sportlov hos mormor och morfar.

Sedan hem och tackla PMS-veckan med en oerhört uppbokad vecka. Nu kan jag verkligen "passa på att jobba" tänkte jag inför den stundande barnfria tiden och bokade in möten med 27 personer. Hade även en stor presentation för kund, klippning och leverans av film, hemsideskissning för en uppdragsgivare, offerter som skulle iväg och lite sådant. Ibland fattar jag inte att Kajsa orkar med mig. Att jag helt utan att reflektera över att hennes tillvaro påverkas av att jag bokar in saker bara för att JAG inte behöver anpassa mig efter hämtnings- och lämningstider. Så trångsynt av mig.  

Ett av nämnda möten var en poddinspelning med två studenter på utbildningen Art Director & Copywriter som gör sitt examensarbete i poddform. Det var väldigt roligt även om mikrofonen gjorde mig svårt nervös och svamlig. På bilden poserar jag och Kajsa lite avslappnat med Dorothea Linnæus som är en av poddmakarna. Det skedde på reklambyrån Stendahls som lånade ut sin utrustning. Älskar att få titta in på andras arbetsplatser.   

När arbetsveckan var slut konstaterade vi att det skett flera ganska avgörande (på ett bra sätt) saker, så då gick vi och firade med shuffleboard och öl. Den här bilden la jag upp på firmans instagram för att visa att jag vann över Kajsa med 15-0. Det blev verkligen ingen likeraket. Jag var så uppblåst av vinsten att jag tappade omdömet.

Hemmavid passade vi också på att göra goa grejer som att äta middag när vi hade lust och låta maten vara både kryddstark och kladdig (verboten i vanliga fall). Vi målade också en vägg och var på Ikea och fixade Bens rum. Sedan Bo flyttade ut från det delade sovrummet har den jättestora familjesängen känts onödigt stor. Nu har vi Benanpassat rummet.

Jag tycker att det blev himla mysigt.

Dåliga bilder tagna i mörker, men den här sängen är fin tycker jag. När Ben är lite större vänder vi på den och så hamnar sovplatsen där uppe och lämnar utrymme för en kompissäng eller en koja undertill.  
Tyvärr blev det katastrof när barnen kom hem i dag, för Bo blev avundsjuk och ledsen och sedan blev hon ledsen över att hon blivit avundsjuk. Ben blev å sin sida missnöjd över att det "INTE Ä LIKT MAMMA!". Vi hade tittat på bilder på Ikeas hemsida tillsammans och då fastnade Ben för just den här bilden och då ska det såklart vara exakt i detalj samma inredning. "DET Ä INGET TAAAK!" var en del av feedbacken. Får fixa det.

Det lugnade ner sig efter ett tag. Jävlar vad gott att de är hemma igen. Har längtat ihjäl mig. Målbild för 2019 är att ha råd att vara med dem på sportlovet. Följa med till Värmland, kanske. De verkar ändå ha haft det otroligt kul där, med skidåkning, pulkaåkning och den nya sporten skidpulka. 

tisdag 6 februari 2018

måndag, tisdag, onsdag, torsdag och halva fredag

Sandra Beijers liv fascinerar mig och om jag hade pratat reklamspråk hade jag sagt att hon är jädrigt vass på content. Är väl lika delar avundsjuk på estetiken och mängden roligt hittetå i hennes liv som jag tycker om att läsa om det. Tycker att hon verkar väldigt vettig och snäll också.

Herregud, håller jag på och utvärderar en människa nu? Det var inte meningen. Jag skulle bara säga att jag lånar en lista av Sandra Beijer. Vardagslistan:

något jag värderar högt i min vardag:

Att jag numera alltid vet varför jag gör det jag gör på jobbet. Att det finns ett syfte med alla uppgifter och att jag slipper jobba med chefer vars grundinställning är "det är bara så det är". Och att jag får sitta i ett burspråk vars utsikt är ett Göteborgsvykort.

det här äter jag till frukost:

Oftast tre koppar kaffe med mjölk, två knäcke eller Finn crisp, ägg, apelsin.

när går jag och lägger mig:

Ungefär vid elva.

saker som står på min tråkiga vardagliga to-do just nu och som jag aldrig gör: 

Jag delar olika Wunderlist-listor med olika personer. Wunderlist har seriöst förbättrat mitt liv.

Jag och Kajsa har veckolistor och långsiktiga listor för företaget och så delar vi några listor med Fi för att få ihop valrörelsen. Sedan delar jag och Nils tre listor: shoppinglistan (där tanken är att vi ska lägga in allt som tar slut hemma så fort det tar slut, det funkar faktiskt väldigt bra), veckans mat (där vi på söndagarna ska lägga in fyra-fem rätter vi ska äta under veckan och sedan se till att alla ingredienser finns hemma, det funkar kanske varannan vecka) och Familjen, huset och bilen. Den sistnämnda listan har sett likadan ut mycket, mycket länge. Följande saker verkar helt enkelt vara för jobbiga för att närma sig:

- Tvätta lilla taket ovanför ytterdörren (tror att vi behöver en lyftkran eller åtminstone en högtryckstvätt med lång "arm")
- Beställ EU-kort och servicekort (jag vet inte vad det här är, det är Nils som har lagt in)
- Gör en inventering och lägg upp saker på Blocket (inte så svårt, men jääädrar vad tråkigt, blir helt matt av att tänka på det)

det här äter jag till lunch:

Gårdagens middag på låda eller en färdig soppa eller sallad från Picadelli. Även om jag ALLTID ångrar mig när jag köper Picadeli. Det är något ... surt över de där salladsbyttorna.

när går jag upp:

6:00 om jag ska lämna barn, annars mellan 7 och 7:30.

jag går till jobbet:

Året runt-cyklist i Göteborg – alltid lite blöt. 

Susar iväg på min cykel från Jättestensskolan mot Lindholmspirens båthållplats vid 8:10 de dagar jag lämnar barn. Andra dagar lämnar jag vårt hus på Kalmargatan mellan 8:30 och 9:00.

en vanlig vardagsmiddag:

Pasta med "något". Eller vad som helst som får barnen att närma sig tallriken.

Vad jag gör på vardagskvällar:

Onsdagsaktivitet: balett och akrobatik.

Kör barn till aktivitet eller väntar på barn som har aktivitet. Lagar mat. Trugar med mat. Torkar upp mat. Nattar barn. Städar undan. Dricker vin. Kollar på serier och spelar dataspel.

har jag söndagsångest: 

Min ångest är inte så veckodagsberoende längre. Den är mer menscykel- samt ekonomirelaterad. 

måndag 5 februari 2018

Vi var där 2008 också, för en annan konsert, men då var man ju så att säga på en annan plats i livet

Herregud vilken helg vi hade i Antwerpen, jag och Nils. Lord Huron var som väntat bra, medan förbandet Flyte överraskade med att vara supermysiga och hittiga. Samt bubbiga. 

Konserten, primäranledningen till resan, skedde redan på torsdagen och sedan låg helgen öppen och oplanerad framför oss. Älskar att ha tid kvar och veta att det finns många möjligheter framför en. Kanske därför jag tycker att brunch är den överlägset bästa umgängesinramningen. I alla fall. Dagarna efter konserten ägnades åt att gå från pub till 2nd hand-butik till pub till 2nd hand-butik och däremellan titta på gamla byggnader. 

Samt att sitta och vara gullig med 9-procentig öl i glaset. 

Vi gick på en guidad beer walk också. Det var väldigt upplivande. Fem olika öl på fem fantastiskt mysiga och knäppa krypin som vi nog inte hade hittat till utan vår guide. 

Här är delar av vårt sällskap. Det var jag och Nils och tio fotbollsfans från Hull i norra England. Det gänget var ... brötigt. Herregud vad högljudda de var. Och de fes! Skrekpratade och pruttade och skämtade om att de "ändå höll igen eftersom jag (en dam därå) var med i gänget". Så fruktansvärt mycket utslag på mätaren som mäter fördomsprofil: brittisk brexitanhängande fotbollshuligan. Emellanåt (som när de diskuterade Red light districts prisbild) valde jag att stänga av öronen, men då och då fick jag in ett litet bett. Som när de skrockade åt att Napoleons Josephine var en nymfoman och jag "called out slutshaming" och hela gruppen blev helt perplex och bara stirrade på mig innan ledaren bestämde att det var roligt sagt och föranledde ett gruppskratt. 

Allting slutade med ett mycket starkt och märkligt ögonblick på den sista puben med att de tio britterna satt helt knäpptysta med blicken på mig när jag svarade på frågor om integration och det svenska välfärdssystemet. Fick faktiskt en rasist att tänka om. Han sa att jag hade "very good answers that made him think about things". 

Ja jädrar, det var en upplevelse jag bär med mig! Spännande dryckesprovning också. Fick bland annat smaka en öl som enligt vår guide blivit utsedd till världens godaste. 

Tyvärr var vädret mycket kallt och argt med fokus på nederbörd. Men det gjorde inte så mycket. Det gjorde bara att vi fick ägna oss åt att "smita in på ställen" lite oftare än vi gjort annars. Så vi fick se insidan av många gulliga ställen.

Sista kvällen gick vi på finrestaurang och jag fick uppleva en grej jag bara hört talas om förut: att de kommer in med en sorbet mellan rätterna, för att "rensa gommen". Så festligt! Om någon av en händelse skulle ha vägarna förbi de flamländska kvarteren av Belgien kan jag verkligen rekommendera italienaren som heter Bocca d'oro. Ligger lite utanför city-city, så det är ej turistigt och dant. Mycket, mycket god pasta, jag lovar. (Då är jag ändå en kräsen pastakund.)

Övrigt bra med helgen: badade badkar varje dag, pratade med Nils om annat än logistik, köpte en fin t-shirt och en gammal klänning, åkte tåg.

torsdag 1 februari 2018

Man får akta sig för ölen, dock. Vissa smakar som en svag och så är den stark som ett vin.

Hej! Jag är i Antwerpen! På bilden är jag tekniskt sett fortfarande i Sverige och på väg till Antwerpen. Men jag tycker att den visar mitt nya blåa hår på ett fint sätt, non?

I alla fall. Jag och Nils bor på hotell, helt utan barn, med badkar och terrass och i kväll ska vi gå på spelning (Lord Huron) och i morgon blire Beer walk (gav till Nils i julklapp) och det känns overkligt bra allting. French fries Belgium style är för övrigt något utöver det värdsliga. Har inte googlat, men tror att det handlar om att de friterar varje pommes många gånger. Mmm.